13 February 2006

Du står inte ensam...

Är ditt land märkt av ockupation
Blir ditt hem skändat av fosfor
Har du djupa ärr från flykt och förföljelse
Krossas dina frihetsdrömmar varje dag

Blänger folk på din krokiga näsa
Släpps du inte in i stugvärmen
Får du inte visa vad du går för
Börjar du tappa tron på framtiden

Du behöver inte misströsta
För du står inte ensam
Den svenska säkerhetspolisen
vakar över dig dag och natt

2 comments:

KAS said...

Vit fosfor

Där finns inte längre smärtan,
ej heller fanns där någon nåd.
Där fanns fridens hjältar,
med sina vita dåd.

När nattens kalla vindar sveper gömslen,
är fruktan någons enda vän.
Ögon fylls av torra tårar,
öron viskande fruktan hör.

Morgon gryr, eldkraft och strid,
trötta torra ögon skönja hat och blod.
Solen lyser, mörka dåd skymma frid,
solen kyler främja dårens mod.

Morgon gryr, frid i morgonstund,
Skrumpna hjärnor ler, fodrar föga mod.
Barn som skrattar visas mer och mer,
Censuren vaksamt döljer blod.

Här finns ingen smärta
här finns bara dårens sanning.
Bara terroristen dödar.
marknadskrafen sår och skördar.

KAS

Henke-Benke said...

Jättefin dikt! Haha! Jag har tagit bilden ju! Haha, roligt...