05 November 2014

Kommunalisering lyfte yrkesgymnasium i Botkyrka

2012 beslutade Vänsterpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, att Botkyrka kommun skulle köpa den dåvarande friskolan Södertörns fria hantverksgymnasium (numera kallad TG Skyttbrink). 

Nu, ett och ett halvt år senare märks effekterna av att skolan kom i kommunal drift. Yrkesläraren i svetsning och plåt, Ulf Persson, berättar för Lärarnas Tidning:
- Det har hänt otroligt mycket resursmässigt sedan kommunen tog över. Eftersom vi tillhör en stor organisation finns elevhälsa, skolbibliotek och många fler individuella val. Med de gamla ägarna kom en skol­sköterska hit någon gång ibland.
Även rektorn Alf Solander är nöjd: 
- Vi saknade de inriktningar som fanns på Hantverks­gymnasiet och gjorde en mycket bra affär. Kommunen hade aldrig kunnat bygga upp en sådan här toppmodern verksamhet själv för under 60-70 miljoner.
Alltså: efter att kommunen tog över, har valfriheten för eleverna ökat och utbildningarna lockar allt fler elever. Kanske kan TG Skyttbrink bli ett föregångsexempel för fler kommuner att inspireras av, nu när de stora skolkoncernerna börjar se sig om efter andra marknader.

Här kan du läsa hela artikeln i Lärarnas Tidning.

12 August 2014

Orimligt att lägga skattepengar på välbeställda människors städhjälp

RUT-DEBATTEN. En liten tanke om RUT-bidraget som verkar kunna bli en väldebatterad fråga i den här valrörelsen. Vid det här laget är det välbelagt att RUT framför allt används av välbeställda människor som rimligtvis borde kunna betala för sin egen städhjälp, utan statliga subventioner. Särskilt orimligt är det att lägga offentliga medel på det när vi samtidigt behöver lägga mer pengar på att se till så att våra äldre exempelvis får tillgång till bättre hemtjänst. Pengarna borde gå dit det finns mest behov.

"Vad är det för naturlag som gör att RUT-avdraget per definition måste leda till att staten kastar pengar efter redan rika i Danderyd?"

Regeringen brukar i det här läget lyfta fram att även mindre rika människor använder RUT, låt vara i mindre utsträckning. Det är såklart en retorisk strategi, det är trots allt svårt att på ett rimligt sätt motivera varför överklassen behöver bidrag. Men låt oss ändå tänka att högerns hjärtefråga faktiskt är att låta dessa något mindre bemedlade få behålla sin subventionerade städhjälp. Vad är det då som gör att regeringen inte kan se till så att avdraget endast kan göras om man tjänar under en viss summa, till exempel 30 000 kr/mån? Vad är det för naturlag som gör att RUT-avdraget per definition måste leda till att staten kastar pengar efter redan rika i Danderyd? Högern tänker sannolikt mer på sin väljarbas än på att åtminstone utforma RUT på ett någorlunda rimligt sätt.

"När rika människor fuskar, och använder städhjälp svart, belönas man istället med skatteavdrag."

Jag blir även provocerad av högerns logik när de säger att RUT finns till för att motverka ekonomiskt fusk i form av svartarbete. Regeringen hatar tanken på att sjuka människor som faktiskt behöver bidrag ska få det ekonomiska stöd de borde ha rätt till. Alliansen vann valet år 2006, bland annat på att måla upp en falsk bild om ett omfattande fusk i sjukförsäkringen. Man straffade de sjuka kollektivt genom att försämra försäkringen för alla. Men när rika människor fuskar, och använder städhjälp svart, belönas man istället med skatteavdrag. I min värld är det ett enormt hyckleri, och det blir tydligt att högern har valt överklassens sida.

Fredrik Andersson

Ordförande Vänsterpartiet Botkyrka



16 May 2014

Mitt Alby nekade oss tillträde - påstod att Hyresgästföreningen var med på beslutet

Idag skriver Södra Sidan om att det bolag som kommunen sålde ut de 1 300 lägenheterna på Albyberget till, Mitt Alby AB, vägrat låta oss komma in i deras fastigheter för att dela ut information inför EU-valet.
    Vi tyckte att det var allvarligt att privatiseringen av lägenheterna på Albyberget skulle innebära att hyresgästerna fick mindre möjlighet att få information om valen och sämre möjlighet att träffa sina folkvalda politiker, och uppmärksammade därför Södra Sidan på saken. De valde att skriva en artikel, som finns att läsa här. I artikeln nämns dock inte en av de mest besynnerliga detaljerna i Mitt Albys beslut, nämligen att bolaget hävdade att de bestämt sig för att neka oss tillträde i samråd med Hyresgästföreningen



Vi tog naturligtvis kontakt med Hyresgästföreningen Botkyrka-Salem, och de blev mycket förvånade över Mitt Albys påstående. De försäkrade oss att de inte vill hindra politiska partier att träffa hyresgäster på Albyberget, tvärtom.
   Varför Mitt Alby hävdar att Hyresgästföreningen deltagit i beslutet, vet vi inte. Men det får inte bolaget, som betecknar sig själv som "ett samhällsorienterat fastighetsbolag", att framstå som särskilt sympatiskt. 

/Elisabeth Biström
Politisk sekreterare Vänsterpartiet Botkyrka

__________________________________________

Uppdatering 2014-08-12: efter att Södra Sidan skrev om saken, ändrade sig Mitt Alby AB och beslutade sig för att låta politiska partier få möjlighet att dela valinformation till deras hyresgäster. 


03 December 2013

Vi vill satsa på yrkesprogrammen

Ur Södra Sidan 15/11
När regeringens gymnasiereform genomfördes för några år sedan störtdök andelen sökande till yrkesprogrammen. I Stockholm sjönk andelen sökande från 33 till 24 procent på två år och i Göteborg har man haft en liknande utveckling, en minskning från 42 till 29 procent.

Det här är inget annat än en katastrof för framförallt Folkpartiet vars skolpolitik gentemot yrkeseleverna har haft slopad högskolebehörighet i fokus. Den folkpartistiska retoriken har gått ut på att säga att ”alla kan inte bli akademiker” för att sedan se till att sänka kunskapskraven i viktiga ämnen så att eleverna inte får behörighet till vidare studier.

Det är en inställning som visat sig vara ett fiasko och när man på Tumba gymnasium gör precis tvärtom genom att lägga till de nödvändiga ämnena för behörighet (se artikel i Södra Sidan nyligen) ser man omedelbart att antalet sökande ökar igen. Folkpartiets politik har byggt på fördomar om hur yrkeselever resonerar när de väljer sin utbildning.

Vänsterpartiet Botkyrka vill verka för att fortsätta stärka yrkesprogrammen i kommunen. Vi vill att Botkyrka ska ha Stockholmsregionens bästa yrkesutbildningar, med högskolebehörighet och bra möjligheter till praktik.

I dag råder stor brist på arbetskraft inom många yrken. Det gör att det minskade antalet sökande till yrkesprogrammen på nationell nivå är ett oerhört stort samhällsproblem, inte minst inom vård- och omsorg. Stärkta yrkesutbildningar blir därför ett sätt för kommunen att slussa in människor i jobb och minska den i dag väldigt höga ungdomsarbetslösheten.

Fredrik Andersson
Styrelseledamot, Vänsterpartiet Botkyrka

Mats Einarsson om politikens roll i socialtjänsten

Foto: Marit Strand Pettersen
Anförande på socialförvaltningsdagen 2 december 2013

”Om politikens roll

Ingen kommer undan politiken, heter det i visan. Vi som utgör 'politiken' kanske ibland tycker att det är alldeles för många som kommer undan oss alldeles för lätt, men det var nog inte det som Ola Magnell avsåg när han skrev den svenska texten på 70-talet.

Nej, vi kommer inte undan politiken, i synnerhet inte i kommunal verksamhet, oavsett om vi är medborgare eller kommunanställda – och naturligtvis inte som förtroendevalda. Allt det vi gör börjar och slutar i politiken. Idéer, värderingar och intressen omsätts i praktisk handling och när ansvaret ska utkrävas så är det till slut alltid ett politiskt ansvar.

Det som vi idag kallar omsorg och socialtjänst hette en gång fattigvård. När de borgerliga kommunerna skildes från kyrkan och började sin verksamhet 1863, för 150 år sedan, så var fattigvården en av de största och viktigaste uppgifterna.

Ur:
HANDLEDNING FÖR FATTIGVÅRDSORDFÖRANDE, FATTIGVÅRDSSTYRELSER, FATTIGVÅRDSLEDAMÖTER M. FL. INNEHÅLLANDE ALLA NU GÄLLANDE FÖRFATTNINGAR RÖRANDE I. FATTIGVÅRDEN OCH II. LÖSDRIFVARES BEHANDLING SAMT SÅSOM TILLÄGG III. KONGL. KUNG. ANG. SKATT FÖR HUNDAR MED ANMÄRKNINGAR OCH FÖRKLARINGAR SAMT SAKREGISTER UTGIFNA AF N. J. THUNBLAD, KYRKOHERDE I MUNSÖ 1896.
citerar jag första paragrafen i 1871 års fattigvårdslag:
1 §. Befinnes minderårig eller den, som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, sakna egna medel samt underhåll och vård af annan; då skall nödtorftig fattigvård honom lämnas.

3 §. Enhvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhälles betungande [administrativ enhet för fattigvården, oftast socknen] försörja sig själf och sina minderåriga barn, så ock arbetsför man sin hustru; åliggande i öfrigt föräldrar och barn att i mån af behof, å ena, och förmåga, å andra sidan, hvarandra försörja.
Kyrkoherde Thunblad anmärker att Kungl. Maj:t avgjort att även svärson är skyldig att försörja sina svärföräldrar. Dock säger han inget om huruvida en hustru måste försörja sin man, trots att det inte kan ha varit helt ovanligt.

Fattigvården ombesörjdes ofta genom en fattigstuga eller ett fattighus. Botkyrkas fattighus låg intill Botkyrka kyrka och användes till 1911. I dag är det en friskola i byggnaden.

De flesta av oss har väl fått våra kunskaper om dåtidens fattigvård genom Astrid Lindgren som i historien om det stora tabberaset i Katthult berättar om hur gossen Emil räddade fattighjonen undan den korrumperade och grymma kommandoran, själv ett fattighjon, och bjuder allihop på gårdens samlade julmat.

Det kanske är mer än en tillfällighet att Emil, enligt Astrid Lindgren, med tiden blir kommunalnämndens ordförande och därmed också ordförande för fattigvårdsstyrelsen i kommunen.

Man skulle kunna tala om en vertikal och en horisontell socialpolitisk tradition. Den vertikala socialpolitiken är riktad uppifrån och ned. Staten, kommunen – som fram till den allmänna och lika rösträtten 1918 var liktydigt med traktens storbönder och fabrikörer – eller filantropiskt lagda medlemmar av överklassen, tog omhand de stackare som inte kunde försörja sig själva. Det var inte bara välgörenhet, det handlade också om disciplinering. Fattiga människor som inte var underställda en husbonde eller en förman betraktades, kanske inte helt utan grund, som ett potentiellt hot mot samhällsordningen. Lösdriveri var ett allvarligt brott och mössan skulle vara i handen när patron kom förbi.

Man kan givetvis hitta uttryck för såväl välgörenhetstänkande som disciplinering också i dagens socialtjänst, men under 1900-talet vävs undan för undan ett horisontellt socialpolitiskt perspektiv in i lagstiftning och praktik, alltså den solidariska och ömsesidiga självhjälpen. 1800-talets sjuk-, begravnings- och arbetslöshetskassor är exempel på hur människor i en osäker position hjälper varandra genom enkla försäkringslösningar som de själva styr över. Så småningom övertas de helt eller delvis av stat och kommun och även fattigvården, som sen blir socialbidrag och ekonomiskt bistånd, präglas alltmer av samma tanke.

Det finns de som menar att socialiseringen av socialförsäkringarna innebar att stat och kommun tog över storböndernas och välgörenhetsdamernas plats och ersatte en gammal underordning med en ny, men man behöver inte se det så. Jag menar att är fullt rimligt att betrakta den s.k. välfärdsstaten, eller mer konkret kommunen, inte bara som myndighet över medborgarna, utan också som en horisontell hjälp till självhjälp snarare en vertikal överhet.

Och man kan diskutera om Emils civila olydnadsaktion var uttryck för den vertikala eller den horisontella socialpolitiska tanken. Eller kanske både och.

Här kan det finnas skäl att säga några ord om några begrepp som står relativt högt på den politiska dagordningen, nämligen social ekonomi och sociala företag, alltså verksamheter för allmännyttiga ändamål, demokratiskt styrda av medlemmarna och utan vinstsyfte, men i regel helt eller delvis finansierade av skattemedel. Det kan handla om allt från församlingsdiakoni, via kommunalt finansierade men föreningsdrivna arbetsmarknadsprojekt, till brukarorganisationer.

Vilken roll den sociala ekonomin kan och bör spela i, och tillsammans med, kommunal verksamhet har diskuterats längre. Enligt ett synsätt måste all skattefinansierad verksamhet, även den som utförs av utomstående ideella föreningar, underställas samma effektivitets-, kvalitets- och professionalitetskrav och vara öppen för samma medborgerliga insyn.

Det motsatta perspektivet hävdar vikten av att det ideella föreningslivet är självständigt och inte styrs av politiska beslut eller förvaltningens behov och att vi måste erkänna att civilsamhället har kompetenser som en kommunal förvaltning inte kan erbjuda.

Problemet är att båda ståndpunkterna är fullt rimliga. I praktiken rör vi oss mellan dessa ytterligheter och balanspunkten hamnar på olika ställen beroende på vilken verksamhet det är. Och i botten ligger givetvis som alltid det förehållandet att önskemålen om ekonomiska resurser är betydligt större än tillgången.

För att i någon mån klara ut de här frågorna finns sedan ett antal år en plattform antagen av kommunen och ett nätverk för idéburna organisationer i Botkyrka, där vi bland annat från kommunens sida slår fast att samarbetet med den sociala ekonomin inte syftar till att minska kommunens kostnader och inte inskränker kommunens ansvar. Diskussionerna mellan kommunen och nätverket fortsätter nu efter att ha legat på is en tid.

Och även inom socialnämnden kommer vi att ta upp diskussionen om bidragen till de sociala föreningarna, hur stora de ska vara, hur de ska fördelas och hur vi kan utveckla samarbetet mellan socialtjänsten och det ideella föreningslivet i Botkyrka.

Men tillbaka till kommunen!

I Botkyrkas flerårsplan skriver vi så här under rubriken Medborgarnas Botkyrka:
Demokratin är grunden och utgångspunkten för all kommunal verksamhet. Kommunen är medborgarnas verktyg för att ta ett gemensamt ansvar för gemensamma angelägenheter i lokalsamhället.
Alltså: medborgarnas verktyg och gemensamt ansvar.

Men sen fortsätter vi:
Men skillnaderna i inflytande och levnadsvillkor är stora och diskriminering inskränker människors rättigheter. Det begränsar demokratin. Därför är det ett centralt kommunalt uppdrag att verka för jämlikhet, jämställdhet mellan kvinnor och män och lika rättigheter och möjligheter för alla.
Således: formellt likställda och jämlika medborgare använder kommunen – alltså bland annat er och mig – för att skapa ett samhälle där vi också reellt är likställda i fråga om makt och möjligheter.

Så mycket mer politisk än så kan man inte bli!

Vilken roll spelar då politiken lite mer konkret, i socialnämnden i Botkyrka? Våra möten är ju till största delen öppna, men jag tror att antalet anställda som kommit och lyssnat, om vi bortser från föredragande, kan räknas på ena handens tumme. Ni vet alltså inte vad ni går miste om, men jag kan berätta att vi som fått uppdraget att sitta där representerar åtta av fullmäktiges nio partier, att majoriteten utgörs av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och att vi för det allra mesta är helt överens.

Den som är uppmärksam kan nog ana nyanser som har att göra med högerns traditionella bindning till den vertikala synen på socialpolitik och vänsterns motsvarande betoning av den horisontella, men i regel leder det inte till några skarpare motsättningar i sakfrågorna.

Och det kan ju låta sådär lagom spännande. Generellt sett är jag för tydliga ideologiska och politiska skillnader i politiken. Trängseln i mitten är ett otyg ur demokratisk synvinkel. Men den relativa politiska enigheten i socialnämnden i Botkyrka tror jag trots allt är uttryck för något bra och viktigt.

Det finns hos oss för det första en bred samsyn kring vad som är socialtjänstens mål:
Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
-         ekonomiska och sociala trygghet,
-         jämlikhet i levnadsvillkor,
-         aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
Ni känner igen portalparagrafen i Socialtjänstlagen. Den skulle kunna fungera som portalparagraf för hela Botkyrka kommuns verksamhet.

Den andra grunden för bristen på voteringar och handgemäng i socialnämnden är att det över alla parti- och blockgränser finns en grundmurad respekt för, och ett erkännande av, er, socialförvaltningens, professionalitet. Ni vet att ni gör ett fantastiskt arbete. Men ni ska veta att vi förtroendevalda också vet det. Vi kan känna oss trygga med att de underlag vi får för våra beslut är genomarbetade, genomtänkta och professionella. Vi behöver inte oroa oss för att ni inte hela tiden gör ert allra bästa ute i verksamheterna– och ert allra bästa är en väldigt, väldigt hög nivå.

Innan det här stiger er åt huvudet är det väl bäst att tillägga att inget är så bra att det inte kan bli bättre, att alla kan göra och gör fel, även vi förtroendevalda, och att resurserna aldrig är tillräckliga.

Så är det också. Risken att för att vi skulle slöa till bara för att vi är så ofantligt nöjda med oss själva är, som jag bedömer det, inte särskilt överhängande. Tvärtom har vi en socialförvaltning och en politisk ledning som hela tiden försöker göra saker och ting ännu bättre, i stort som i smått. Och som det sas i filmen vi såg inledningsvis: 'Det bästa har vi inte gjort än!'.

Ingen kommer som sagt undan politiken. Och det är nog tur det.

Tack ska ni ha."

27 November 2013

Erdal Kan (v): "Jag blev feminist eftersom jag tror att alla människor är lika mycket värda"

Bild ur Södra Sidan nr 42 2013
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti; vi kämpar för ett samhälle som är jämställt mellan kvinnor och män. I veckans Södra Sidan kan du läsa en intervju med Erdal Kan, som sitter i Vänsterpartiet Botkyrkas styrelse, om varför han är feminist:

"Vi växer upp och lär oss att killar ska vara macho, starka och ta mycket plats och att tjejer ska vara söta, ta hand om barn och vara hemma. När jag var liten fick jag bilar och krigsfigurer att leka med, min syster fick dockor. Och killar får ta större plats och prata mer i klassrummen än tjejer. De här normerna för hur vi är skapas, de är inte medfödda. Och de leder till exempel till skillnader i lön mellan män och kvinnor och sexistisk reklam som ställer sjuka krav på kvinnor och får dem att må väldigt dåligt."

Läs hela artikeln här.

11 September 2013

Möte om Vänsterpartiets feministiska politik

De feministiska frågorna är glödheta. ”Hijabuppropet” som var ett svar på att en kvinna blev misshandlad för att hon valt att bära slöja, renderade enorm uppmärksamhet och tusentals deltog i protesten mot våld och kvinnoförtryck. I Sverige år 2013 har kvinnor fortfarande inte samma möjligheter som män. Lönerna är lägre, skönhetsidealen ger unga tjejer ångest och tiotusentals kvinnor utsätts årligen för våld från en man.
Feminismen behövs, och vi behöver bli en ännu starkare feministisk röst för rättvisa.
Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Vad innebär det i praktiken? Hur ser vår feministiska politik ut och vilka är de viktigaste aktuella utmaningarna för att förändra Sverige i mer jämställd riktning?
Barbro Sörman, som sitter i Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse kommer och presenterar Vänsterpartiets feministiska politik och leder en diskussion om hur vi kan arbeta feministiskt.
Alla medlemmar och intresserade är varmt välkomna!
Tid: 17/9, 18.30-20.00
Plats: vår lokal på Albyberget, Tingsvägen 17.
Arr: Vänsterpartiet Botkyrka, ABF Botkyrka-Salem

14 June 2013

Vänsterpartiet vill ha svar: hur motiverar ni att sälja till ett bolag som saknar erfarenhet av fastighetsförvaltning?



Det här är VD:n i Mitt Alby AB. Marcus Trummer heter han. En viktig person för Albys framtid, om fullmäktige beslutar att sälja Albyberget till bolaget han styr. 

Tyvärr verkar Marcus Trummer, precis som ägarna till Mitt Alby, sakna erfarenhet av fastighetsförvaltning. Han är idag involverad i nio bolag. Förutom det nybildade Mitt Alby och dess ägarbolag, är inget av de övriga bolag där Trummer verkar inriktade på fastigheter. Det är istället riskkapitalbolag han tycks ha mest erfarenhet av. Ni kan bedöma själva.

Säkert är Trummer en mycket duglig person och en skicklig affärsman. Men att äga hyreshus är inte detsamma som att handla med värdepapper.

Vi frågar oss hur de partier som vill sälja Albyberget till ett bolag där ingen i företagsledningen tycks ha någon erfarenhet av fastighetsförvaltning resonerar (nej, att en av ägarna gjort klipp på vindsvåningar på Strandvägen räknas inte).

Som vi skrivit om tidigare, konstaterar till och med Botkyrkabyggens VD i ett internt PM, att Mitt Alby AB inte uppfyller de kriterier som kommunfullmäktige ställt upp. Fullmäktige hade som krav att en köpare skulle äga ett "brett och stort bostadsbestånd" och vara långsiktig; "10 år". Mitt Albys ägare Mikael Ahlström har inte gett några skriftliga garantier för att han tänker vara en långsiktig ägare och han äger inga andra hyresfastigheter.

Ahlström har i intervjuer sagt att han planerar vara seriös och långsiktig, och att han vill ge Albyberget i arv till sina barn. Då kan man fråga sig varför han inte ville skriva på ett avtal där han förbinder sig att äga Albyberget i tio år. Till fullmäktigepartiernas gruppledare förklarade han tidigare i veckan att det inte behövs, eftersom han "värderar sitt handshake".

För Vänsterpartiet duger det inte med ett "handshake", när det handlar om att sälja flera tusen av våra kommuninvånares lägenheter.

Vi vill nu få svar från de partier som vill sälja till Mitt Alby AB:

- Hur motiverar ni att sälja till ett bolag som inte uppfyller kommunfullmäktiges kriterier?

- Hur ser ni på att ingen i Mitt Albys bolagsledning tycks ha någon erfarenhet av att äga och ta hand om fastigheter?

- Tycker ni verkligen att det är ansvarsfullt att sälja 1 300 lägenheter till en köpare som nekat till att skriva under ett avtal om att vara en långsiktig ägare?