14 June 2013

Vänsterpartiet vill ha svar: hur motiverar ni att sälja till ett bolag som saknar erfarenhet av fastighetsförvaltning?



Det här är VD:n i Mitt Alby AB. Marcus Trummer heter han. En viktig person för Albys framtid, om fullmäktige beslutar att sälja Albyberget till bolaget han styr. 

Tyvärr verkar Marcus Trummer, precis som ägarna till Mitt Alby, sakna erfarenhet av fastighetsförvaltning. Han är idag involverad i nio bolag. Förutom det nybildade Mitt Alby och dess ägarbolag, är inget av de övriga bolag där Trummer verkar inriktade på fastigheter. Det är istället riskkapitalbolag han tycks ha mest erfarenhet av. Ni kan bedöma själva.

Säkert är Trummer en mycket duglig person och en skicklig affärsman. Men att äga hyreshus är inte detsamma som att handla med värdepapper.

Vi frågar oss hur de partier som vill sälja Albyberget till ett bolag där ingen i företagsledningen tycks ha någon erfarenhet av fastighetsförvaltning resonerar (nej, att en av ägarna gjort klipp på vindsvåningar på Strandvägen räknas inte).

Som vi skrivit om tidigare, konstaterar till och med Botkyrkabyggens VD i ett internt PM, att Mitt Alby AB inte uppfyller de kriterier som kommunfullmäktige ställt upp. Fullmäktige hade som krav att en köpare skulle äga ett "brett och stort bostadsbestånd" och vara långsiktig; "10 år". Mitt Albys ägare Mikael Ahlström har inte gett några skriftliga garantier för att han tänker vara en långsiktig ägare och han äger inga andra hyresfastigheter.

Ahlström har i intervjuer sagt att han planerar vara seriös och långsiktig, och att han vill ge Albyberget i arv till sina barn. Då kan man fråga sig varför han inte ville skriva på ett avtal där han förbinder sig att äga Albyberget i tio år. Till fullmäktigepartiernas gruppledare förklarade han tidigare i veckan att det inte behövs, eftersom han "värderar sitt handshake".

För Vänsterpartiet duger det inte med ett "handshake", när det handlar om att sälja flera tusen av våra kommuninvånares lägenheter.

Vi vill nu få svar från de partier som vill sälja till Mitt Alby AB:

- Hur motiverar ni att sälja till ett bolag som inte uppfyller kommunfullmäktiges kriterier?

- Hur ser ni på att ingen i Mitt Albys bolagsledning tycks ha någon erfarenhet av att äga och ta hand om fastigheter?

- Tycker ni verkligen att det är ansvarsfullt att sälja 1 300 lägenheter till en köpare som nekat till att skriva under ett avtal om att vara en långsiktig ägare?

12 June 2013

"Vi drömde stort och åstadkom större"


Idag har vi i Vänsterpartiet Botkyrka deltagit i Alby är inte till salus stora demonstration på Albyberget i Alby. Ingen har några helt klara siffror på hur många som kom. Men omkring 600 personer uppskattade polisen det till och min bedömning ligger kanske lite över det. Under vägen så anslöt väldigt många boende. Så demonstrationen var nästan dubbelt så stor när den kom fram till samlingsplatsen där demonstrationen avslutades, på en av gårdarna på Tingsvägen, på Albyberget. 

Det var en av de vackraste och bästa demonstrationer jag någonsin varit på. Och då har jag ändå varit på ett gäng sånna. Jag blir varm i hjärtat av att se tanterna med käpp hanka sig fram, av kidsen på 13 år som håller igång talkörerna och av sambatrummorna som gjorde demonstationståget till en fest. Här nedan följer tal som jag höll efter demonstrationen.

Tack för idag kamrater!
Anna Herdy
ordförande Vänsterpartiet Botkyrka

Vänner, grannar, aktivister, Botkyrkabor, hyresgäster, krigare, Albybor!
För två veckor sedan var det några av oss som samlades utanför kommunalhuset i Tumba, där Botkyrkas politiker och kommunledning håller till. Vi var där för att lämna in de namnunderskrifter, som hjältarna i Alby är inte till salu hade samlat in för att väcka ett folkinitiativ om folkomröstning.
Det var ett av de finaste och viktigaste politiska ögonblicken i mitt liv.
Finaste och viktigaste, för att jag vet precis hur många vakna nätter, kalla händer och sena kvällars kopierande av flygblad som ligger bakom de där namnen. Jag vet hur många skratt, tårar och svordomar som krävts, hur mycket trötthet, hård argumentation och försummande av kompishäng som krävts av aktivisterna i nätverket.

Det var ett av de finaste och viktigaste ögonblicken, för att den där dagen, då namnen lämnades in, var dagen då mer än sex och ett halvt tusen Botkyrkabor tillsammans sa: ”stopp; Alby är inte till salu. Våra bostäder ska inte säljas, utan att vi blir tillfrågade först. Vi kräver en folkomröstning”.
Vänner, det ni har gjort är historiskt. Det sägs att ungdomar inte engagerar sig. Det sägs att förorten är passiv. Ingen kan längre påstå att det är så. Ni har visat hela Stockholm, hela Sverige vilka ni är, vad Alby är, vilken slags plats Botkyrka är. Det är en ort, som höjer rösten mot orättvisor, som tar strid och kräver sin rätt. En ort som inte kan tystas ner, inte trampas på. Aldrig besegras.
I tidningen Eskilstunakuriren kunde man för någon vecka sedan läsa en insändare. Den hade rubriken ”Alby kämpar för alla”, och den löd såhär:
"Kampanjen för en folkomröstning om utförsäljningen av allmännyttiga hyresrätter i Alby är intressant på två sätt.För det första därför att hyresgäster måste ta strid för att inte politiker ska sälja våra hem och en lyckad folkomröstning kan inspirera oss som bor i andra delar av landet. För det andra är det Socialdemokraterna som driver igenom utförsäljningen. Det visar att det inte räcker med att byta regering för att byta politik.För att få ett mer solidariskt land så måste vanligt folk organisera sig och sätta press på politiker från alla partier.
En ros till Alby är inte till salu och organisationen Megafonen – ni kämpar för oss andra också!"
Insändaren var undertecknad ”Svensson på två trappor”.

Det ni har gjort, spelar roll. Människor har hört av sig, från Pajala i nordligaste Norrbotten, till Malmö. Man pratar om Alby är inte till salu i Göteborg och i Eskilstuna. Ni har skrämt skiten ur Hanne Kjöller på DN:s ledarsida och ni har fått Botkyrkabyggens kommunikationschef att ljuga för pressen. Ni har fått människor att tro på organisering för sina egna intressen och ni har bevisat att ortens röst, är en röst att räkna med. 

Nu går kampen vidare.
Botkyrkabyggen vill sälja Albyberget, vårt Alby, till bolaget Mitt Alby.
Bolaget ägs av Mikael Ahlström som är en av sveriges rikaste män.
Han har berättat att han kom att intressera sig för Alby, efter att ha läst en bok: kriminalromanen Två Soldater. Ahlström gillade boken. Och vad gör man om man är en av sveriges rikaste riskkapitalister läst en bok man gillar om förorten. Jo, man bestämmer sig för att köpa en. Förort alltså.

För knappt 700 miljoner vill han kunna säga ”mitt” om ett av Sveriges finaste områden. Som ni skrev i den där artikeln i Aftonbladet Kultur:
”Lägenheterna uppe på kullen. Ser ni dem? Vi kallar de husen för vårt Beverly Hills.
Alby Hills.
Hemma.”

Mikael Ahlström har lyckats charma många. Med lite pengar till föreningslivet och löften om långsiktighet. Men vi i Vänsterpartiet låter oss inte charmas så billigt.

Det kanske är oromantiskt av oss, men vi nöjer oss inte med löften och vackert tal. Vi har, precis som ni, hört hur politiker har lovat tydliga avtal. Kontrakt om att ägaren ska vara långsiktig och seriös. Inte chockhöja några hyror. Inte använda människors hem som spekulationsobjekt. Vi vill ha det på papper, svart på vitt.
Men det har Mikael Ahlström vägrat – och socialdemokrater och moderater gått med på.

Vi låter oss inte nöjas så enkelt. För Vänsterpartiet har det hela tiden varit självklart: Alby ska inte säljas. Botkyrkabyggen ska ta ansvar. De som bor i Alby ska ha makten över Alby. Ingen riskkapitalist ska kunna säga ”mitt Alby”; Alby tillhör Albyborna!

Vi står på er sida och tillsammans säger vi idag: stoppa försäljningen, lyssna på folket! 6500 Botkyrkabor har sagt sitt – Alby. Är inte. Till salu.

Tack.

Botkyrkabyggens interna PM visar att Mitt Alby inte uppfyller kommunfullmäktiges kriterier

PM:et där det framgår att Mitt Alby inte
uppfyller kommunfullmäktiges kriterier. 
När kommunfullmäktige förra året gav Botkyrkabyggen i uppdrag att leta en köpare till fastigheterna på Albyberget, ställde man upp kriterier som en eventuell köpare skulle uppfylla. Det skulle bland annat vara ett bolag som redan ägde ett stort och brett fastighetsbestånd och ägaren skulle vara långsiktig.

I debatten som pågått under det gångna året, har man från politiskt håll många gånger hänvisat till kriterierna och sagt att de höga kraven kommer att garantera att det blir just en seriös, långsiktig ägare. Exempel på sådana uttalanden finns här, här och här.

Hur lever då Mitt Alby och dess ägare upp till kommunfullmäktiges krav? Inte särskilt väl, visar det sig.
I det underlag som Botkyrkabyggens VD Ulf Nyqvist presenterade för bolagets styrelse den 5 juni, framgår det att "ingen av de intressenter som fanns kring försäljningen av Albyberget, uppfyllde samtliga kriterier som satts upp."

Kriteriet att ägaren ska "Vara långsiktig (minst 10 år) och aktivt förvaltande", kommenteras med att "Köparen redovisar att avsikten är ett långsiktigt ägande. Personerna bakom köpet har av allt att döma ekonomiska resurser att vara långsiktiga ägare, men några bindande garantier utöver den avtalade inriktningen om långsiktighet är dock svårt att få."

Att ägaren ska "Ha ett brett och stort bostadsbestånd och därmed ha kapacitet för upprustning och förnyelse" kommenteras med att "Köparen har inget annat bostadsbestånd, men bedöms ha ekonomisk kapacitet att klara upprustning och förnyelse."

Här finns PM:et, där Botkyrkabyggen konstaterar att kriterierna inte är uppfyllda och här finns det avtal om försäljningen som är skrivet mellan Botkyrkabyggen och Mikael Ahlström.

För Vänsterpartiet är det självklart att kommunfullmäktige på de här grunderna borde säga nej till Mitt Alby som köpare. Man kan inte ena dagen tala om strikta kriterier och hårda krav, för att nästa dag acceptera halva löften och muntliga försäkranden som enda garanti för att köparen är seriös. Det är faktiskt människors hem man i så fall chansar med.



10 June 2013

Politikerna måste sluta kasta sten

Fredrik Andersson
Jag går runt med en känsla av att det är många debatter som egentligen sammanfaller just nu. Men att det är få som ser mönstret, och ännu färre som faktiskt lyckas vara konsekventa i sin politik. Nätverket ”Alby är inte till salu” har under ett drygt halvår organiserat sig för sin ort, för att rädda mer än 1 000 av Botkyrkabyggens lägenheter från försäljning till en privat värd. Fredlig organisering, för sina egna intressen.

På slutet har dock en annan typ av protester fått mycket uppmärksamhet. Framförallt har det rört sig om oroligheter i Stockholms västra förorter, men även på ett par platser i Botkyrka har det förekommit skadegörelse. En debatt blossar upp – alla fördömer våldet som metod, många drar också den fullt rimliga slutsatsen att det är dags att lyssna på orten innan den här typen av händelser sker.

Ett guldläge för att göra just detta uppstår redan under juni månad i Botkyrka kommunfullmäktige. ”Alby är inte till salu” har av allt att döma lyckats samla in de namn som krävs för att enligt kommunallagen ha rätt att kräva en folkomröstning om privatiseringen av lägenheter. Det enda som krävs är att inte två tredjedelar av fullmäktige aktivt röstar emot ett sådant initiativ. Men varför skulle någon vilja göra det? Kan man i ena stunden uppmana förorten till engagemang för sitt område, för att i andra aktivt motarbeta de som faktiskt engagerar sig? Dessutom med en stor majoritet av de boende i ryggen.

En sak till. När kommunfullmäktige för några månader sen fick ta ställning till en folkomröstning om kommundelning, som kommit till på initiativ av Tullingepartiet, var det inget parti som aktivt röstade emot förslaget. Så varför rösta emot nu? Skulle Tullingebornas röst väga tyngre än de boende i Alby?

Ändå är det några partier som aviserat att de tänker rösta nej i Alby-omröstningen. Socialdemokraterna tillhör dessa. Även Folkpartiet är inne på samma linje.

För Vänsterpartiet är det självklart att lyssna till alla de som skrivit under insamlingen. Vi kommer att rösta ja, allt annat vore att kasta en symbolisk sten på de boende i Alby. Av nej-sägarna kräver vi en förklaring. Varför motarbeta orten?

Fredrik Andersson,
Boende i Storvreten och ledamot av Vänsterpartiet Botkyrkas styrelse