Budgetdebatt 2012: Gruppledaranförande av Mats Einarsson

Under budgetdebatten så har alla gruppledarna först en debattrunda. Nedanstående debattinlägg höll Vänsterpartiets gruppledare Mats Einarsson.

Ordförande,

En tidigare talare citerade Palme. Jag ska inleda med ett citat av en annan, ännu radikalare, tänkare. Den brittiske historikern Eric Hobsbawm, 94 år gammal och fortfarande med ett knivskarpt intellekt, skriver i sin senaste bok ”How to change the world”, ”Hur kan man förändra världen”: ”Någonting har ändå förändrats till det bättre ­– vi har upptäckt att kapitalismen inte är svaret på allt, utan snarare frågan”.

Och så är det väl. Kapitalismen, marknaden, de mänskliga relationernas reducerande till affärstransaktioner, är inte svaret, utan frågan.

Svaret på växande klass- och könsklyftor är inte jobbskatteavdrag och fas 3, utan en politik som utgår från behov istället för betalningsförmåga, som utjämnar skillnader istället för att bidra till dem.

Svaret på vanmakten är inte inskränkt demokrati och likriktning i mittfåran, utan mer diskussion, mer folkmakt, mer politik.

Svaret på frågan hur vi ska förhindra vanvården av vår far- och morföräldrar är inte riskfri avkastning på satsat kapital och skatteplanering, utan rätt utbildad, rätt avlönad personal med rätt resurser.

Svaret till dem som försöker döva sin rädsla för det annorlunda med drömmar om en obefläckad svenskhet som aldrig funnits och sparkar mot dem som redan ligger, är inte skärpt flyktingpolitik, språktester och kulturfientlighet, utan mer öppenhet, nyfikenhet och humanism.

Svaret på behovet ev regionalutveckling är inte nya barriärer, nya kommunalhus och nya kommungränser, utan mer samverkan mellan människor och kommuner, på Södertörn och i hela regionen.

Man kan tycka att det här är för högstämda ord i en debatt om Botkyrka kommuns ettårsplan för 2012. Vad har väl en kommunal resultaträkning att göra med att förändra världen? Svaret är: allt! Världen förändras. på Tahrirtorget i Kairo just nu, men också genom praktiskt, vardagligt, gnetande, varje dag här i Botkyrka. På förskolan Ugglan i Alby. I en trapets i Subtopia. På äldreboendet Silverkronan i Tumba. I en klass på Botvidsgymnasiet. På socialpsykiatrins Bryggan i Norsborg. På Tumba konsthall och i en dansföreställning av Botkyrka Community Teater. I en föreningslokal i Fittja där man samlar in pengar till de jordbävningsdrabbade i Turkiet. På biblioteket i Vårsta – och till och från även i det stora gröna huset i Tumba.

Ordförande,
Den rödgröna majoriteten har lagt fram ett förslag till ettårsplan som möjligen inte förändrar världen i grunden, men som uttrycker en tydlig politisk ambition att stärka demokratin, bygga en gemensam, solidarisk välfärd och säkra en långsiktigt hållbar utveckling.

Man kan kritisera oss för att vi tar för små steg, men till skillnad från en del andra går vi ändå åt rätt håll.

Ordförande,
jag yrkar bifall till Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets förslag till ettårsplan för 2012.

Budgetdebatten 2012: Kultur och kreativitet ger kraft!

Anna Herdy, vice gruppledare och fullmäktigeledamot för Vänsterpartiet, SKULLE ha hållit ett inlägg under debatten om kultur och fritid, men eftersom vi har begränsat med tid fanns det inte plats. Inlägget publiceras dock här.

Nu har jag suttit i fullmäktige under en tid. Ibland kan det vara svårt att se de riktigt tydliga skillnaderna mellan majoritetens och oppositionens förslag. När det kommer till en fråga framförallt, visa det gång på gång oppositionens oförmåga; att se kulturens värde.

Eftersom det verkar finnas en trend av att citera äldre socialdemokratiska män i talarstolenlen idag ska jag inte vara den som är otrendig. Om den borgerliga kulturpolitiken har den före detta kulturministern Bengt Göransson konstaterat, att finns ett ”drag av nysovjetism” i kulturpolitiken. Kulturutövandet ska granskas och vara bevakad och absolut inte fri. I Botkyrka tänker vi tvärtom.

Vi kan se nu hur de investeringar i Subtopia och Upplev Botkyrka AB ger utdelning. Stora publiksucceer som filmas i Hangaren, i Alby. Vi har hamnat på kartan och tagit en plats på såväl nationell som internationell nivå genom stora föreställlningar. På Hangaren har en av världens största filminspelningar ägt rum, den engelska versionen av män som hatar kvinnor. Och jag kan lova de moderater som brukar säga att dessa satsningar inte kommer "vanligt folk" till del, att de kids från fanzingo som fick komma och titta på inspelningarna kommer ha minnen för livet. Och detta är bara några exempel. För mig som vänsterpartist är det givet att det måste till strategiska satsningar från offentligt håll, på den upplevelseindustri och den upplevelsenäring som är hållbar och som ger ett mervärde som är stort för medborgarna. Det är ju det industri- och näringspolitik handlar om.

Att Botkyrka är en kommun som håller kultur och fritid högt är inget nytt. Vi har till och med hört moderaternas företrädare vurma för möjligheterna till att utöva kultur. Den politiska majoritetens förslag om att halvera taxan i Kulturskolan är något som ger fler möjligheter för resursvaga barn att också ha en meningsfull fritid. Ett förslag som går helt i linje med det, är det förslag majoriteten lagt om att utreda nolltaxan för lokaler för kommunens föreningar. Och det är givetvis så att dessa nolltaxor ska leda till lägre medlemsavgifter för idrottsföreningar.

Något som vänsterpartiet är mycket viktigt är just också hur våra kommunala skattepengar fördelas i förhållande till idrotts- och kulturföreningar som lockar tjejer. Där görs det ett stort arbete på kultur- och fritidsförvaltningen och i det arbete måste sätta in en högre växel. Vi måste ha ett förenings- och kulturliv som inte enbart kommer pojkar till del. Med detta sagt vill jag å det bestämdaste yrka bifall till denna offensiva och framåtsyftande budget som är lagd av majoriteten.

Budgetdebatten 2012: Grön stad i rörelse

Anna Herdy, en av våra ledamöter i fullmäktige och vice ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden, höll idag ett inlägg i budgetdebatten om Samhällsbyggnadsnämndens utmaningar och hur vi i Botkyrka tar ansvar för den enorma bostadsbristen i Stockholmsregionen.

Här i mitt inlägg kommer jag att försöka gå in på den politiska majoritetens och Vänsterpartiets syn på en del av de utmaningar som finns när det kommer till Samhällsbyggnadsnämndens verksamhetsområde. Ett av de största problemen i stockholmsregionen, är den utbredda bostadsbristen. Vi har en borgerlig regering som inte på något sätt tar ansvar för situationen. Genom att helt slopa de tidigare investeringsstödet och räntebidragen som funnits har man helt och hållet stoppat upp bostadsbyggandet.

Bostadsbristen är reell för den tonåring som vill flytta hemifrån och inte bo kvar hemma till man är gott och väl vuxen, bostadsbristen är reel för den stora familj som vill ha en lägenhet där alla har plats för läxläsning, egen tid och umgänge. Bostadsbristen är reell för den familj som vill förverkliga sitt drömboende i ett hus man byggt själv. I en kommun som vår där antalet invånare växer och där vår position ligger i ett mer och mer attraktivt läge ställer denna bostadsbrist krav på en snabbare och mer effektiv planeringsprocess. Genom att tillföra ytterligare medel möjliggör vi detta.

Majoritetens fasta övertygelse är att Botkyrka ska bidra med fler olika sorters boende. Exempel på detta är den jakt på villatomter som nu genomförs, om de studentbostäder som planeras i Tumba och varför inte också i Tullinge? De radhus och lägenheter som kommer börja byggas på Fittjaterrassen och de hyresrätter som snart står klara på flera håll i Tullinge. Detta är bara några exempel. Med utgångspunkten måste också vara att vi bygger klimatsmart, att vi upprustar och utvecklar våra stora miljonprogramområden. Bryta upp en del av storskaligheten och göra områden livliga och på det viset mer trygga. Det är det som Alby stadsbyggnadsidé handlar om. Stadsbyggnadsideen måste naturligtvis ske i samråd med alla Albybor.

Botkyrka har länge varit en kommun som legat långt framme när det kommer till dialog och medborgarinflytande, och det betyder inte enbart att lyssna på de grupper som skriker högst, t. ex. Tullingepartiet. Det blir inte på något sätt demokratiskt. Vi menar att vi inte bara kan lyssna till de vita, medelålders män som får komma till tals i dialogen. Så ser det inte ut i alla delar av kommunen men i vissa. Det har under året skett flera nya former av dialog, ett exempel är den webbdialog om utomhusmiljöer som genomfört i Tullinge och som framöver kommer att ske runt om i andra kommundelar om diverse olika frågor.

Det säger sig självt, för att medborgarna ska känna större förtroende för demokatin och varandra måste all form av dialog och även planering ske utifrån ett jämställdhets- och interkulturellt perspektiv där man ser sin egen roll och plats att växa i samhället. Det krävs också att medborgarna snabbt får svar på sina frågor och återkoppling på sina inlämnade synpunkter men också att all den dialog som försigår runt om i kommunen ger utdelning.

Samhällsbyggnadsnämnden lägger därför in en högre växel när det kommer till arbetet med bemötande och service till både medborgare och näringsliv. Samhällsbyggnadsnämnden får i den här budgeten ökade anslag för underhåll och har en rad olika roliga investeringsprojekt under 2012. Förnyelse av Alby strand, Fittja äng, bryggor på Lida friluftsgård, trafiksäkerhetsåtgärder runt om i kommunen, sätta tryck på trafikverket om cykelvägen mellan Tullinge och Tumba. Som ni hör är det här en politisk majoritet som tar sitt ansvar och prövar nya sätt framåt.

”Andra visioner än butler i tunnelbanan...”

Knappt hade effekterna av finanskrisen 2008–09 klingat av och vi börjat skönja en lite starkare ekonomi för kommunen de kommande åren, så hostade kapitalismen till igen. Grekland är på väg mot konkurs (gissa vilka som blir blåsta på pengarna!), europrojektet knakar i fo­garna och i USA tog tokhögern statsfi­nanserna som gisslan, med sänkt sedebetyg, förlåt, kreditvärdighet som resultat. Börskurserna goes bananas medan finansvalparna springer som yra höns i sin jakt på snabba krisprofiter.

Vad det här kommer att betyda för Botkyrka vet vi inte. Prognoserna för de kommande skatteintäkterna har skrivits ner, men än så länge ser det ut att bli någorlunda hanterbart. Botkyrkas ekonomi är stabil, men om det blir en större nedgång även i Sverige så kommer vi gi­vetvis att drabbas som alla andra.

Hittills verkar det vara moderaterna som skördar de opinionsmässiga vinsterna av finansoron. Skickligt, men oförtjänt, har Borg och Reinfeldt lyckats framställa sig som de stabila klippor vid vilka vi kan hålla fast när det stormar i omvärlden. Hur länge det illusionsnumret kan spe­las med trovärdighet avgörs delvis av hur Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lyckas förvalta sin oppositionsroll och komma ur det bakvatten vi befunnit oss i sedan det misslyckade valet.
Socialdemokraterna har under Juholt hejdat fallet och börjat klättra så sakta, men den politiska linjen är oklar. Å ena sidan gör Juholt välgörande vänstermarkeringar mot marknadsfundamen­talism och privatiseringsivrare, å andra sidan håller han sig med side-kicken Waidelich, som är svår att skilja från en folkpartistisk statssekreterare (och då menar jag inte utseendemässigt).
Vi själva har inte mycket att yvas över opinionsmässigt, trots att vi borde ha goda möjligheter att gå framåt. Vår politik är betydligt populärare än vårt parti, vilket är en bättre utgångspunkt än det omvända. Kanske är det så att både medlemmar och (presumtiva) väljare går och väntar på den nystart som kon­gressen och en ny partiledning kommer att uppfattas som – oavsett vem som blir partiordförande.

Partiledarens roll överdrivs alltid, i såväl uppgång som nedgång, men ibland är det måhända så att förändring för förändringens egen skull är nödvändig.
Och Miljöpartiet – vad ska man säga? Fridolin och Romson inleder med en skamlös flirt med alliansregeringen, varefter den besegrade språkrörskandi­daten Valtersson anklagar sitt parti på DN Debatt för att inte flirta tillträckligt skamlöst med Moderaterna och att hon därför lämnar politiken. Ack ja.

Botkyrka fortsätter dock att uppmärk­sammas i positiva ordalag. I somras pu­blicerade Ordfront Magasin en artikel som presenterades så här:

”Miljonprogrammets kranskom­muner och storstadsförorter är det nya Sverige. Varken häftig storstad, gam­mal industriort eller glesbygd. Ofta i medieskugga. Det är också det unga och snabbväxande Sverige. Som Botkyrka. Här finns 83 000 invånare, 90 olika språk och politiker som har andra visio­ner än valrörelsens Butler i tunnelbanan och RUT. Marianne Steinsaphir är i ett Sverige som betonar delaktighet istället för utanförskap.”

Senare i höst är det tänkt att Vänsterpartiet i Botkyrka ska stå värd för en träff för V-kommunalråd i majoritet. Det blir ett utmärkt tillfälle att berätta om en kommun som fak­tiskt är långt ifrån lagom!

Mats Einarsson

gruppledare (v)

Vi har alla ett ansvar för våldet

I lördags sköts ännu en människa ihjäl. Denna gång var det jag och flera andra som förlorade en vän. Han blev bara 25 år. När jag dagen därpå träffade hans barndomsvän så kunde jag inte längre bara tiga still. För jag vet att detta kommer att fortsätta så länge vi bara passivt sitter och tittar på. Därför har jag tagit initiativ till en manifestation. Härmed uppmanar jag alla att komma till Fittja torg idag torsdag klockan 16:00 för att visa att ett mer mänskligt samhälle är möjlig. Ett samhälle där vi tar ansvar för varandra och för våra medmänniskors drömmar. Vi kan inte låta våldet få råda mer!

Nu är han död. Hans vän berättade bland annat hur han planerade att bilda familj. Dessa drömmar har nu gått i kras. Han är borta, kvar är hans blodspår och vår sorg. Han kommer inte tillbaka och hans barn kommer aldrig att bli till. Vi vet att detta kommer att hända igen – så länge vi tillåter det. För nya generationer kommer. Nu är det vårt ansvar att deras drömmar blir verklighet.

Men då måste vi få ett bättre samhälle där vi gemensamt tar hand om varandra. Vi kommer att få se fortsatt våld, fortsatta sociala problem och krossade drömmar om vi bor i ett samhälle med ökade klyftor och som slits isär. Vi vet att mer ojämlika samhällen är mer destruktiva där människor far illa. Om vi inte tror på en framtid så knackar kriminaliteten på dörren – som en sista utväg. Detta är en del av det så kallade ”utanförskapet” som vissa politiker gick till val på att göra någonting åt 2006 och 2010.

Och vad har dessa politiker gjort? De har ökat klyftorna ännu mera. De har tagit resurser från välfärd, skola och sjuka och gett till dem som aldrig ens har varit i ett miljonprogramsområde. Detta har skett genom skattesänkningar, mantran om ”välfärdens kärna” och experiment som ”vårdval Stockholm”. Och resurser har fördelats om. Idag finns mer än dubbelt så många vårdcentraler på Östermalm än vad vi har i Botkyrka – trots att vi har en sjukare befolkning här ute. Och i Botkyrka bor dessutom fler människor än på Östermalm. Missförstå mig inte nu. Jag vill att även ni som har det lite bättre ställt ska få ta del av väldens bästa sjukvård och skola. Men den skapas genom jämlikhet och en utbyggd välfärd för alla.

De som ligger bakom denna politik vet naturligtvis om detta. Så det är heller ingen tillfällighet att en ledande moderat i Botkyrka i sin blogg skriver att ”manifestationer är egentligen trams” när han försöker dissa oss som vill göra skillnad. För när folk reagerar riktas udden rakt mot deras politik. Men vi har inte längre något val. För konsekvenserna av ett mer orättvist samhälle ser vi dagligen.

Jag är inte naiv. Jag tror inte regeringen kommer göra någonting åt denna samhällsutveckling frivilligt. Ytterligare ”skattelättnader” är att vänta. Men däremot är jag övertygad om att de måste agera om vi samlar tillräckligt med folklig kraft mot denna samhällsutveckling. Om inte annat så måste vi hålla ut till valet 2014.

Så vi manifesterar i Fittja idag. Mot våldet och mot orsakerna till utanförskap. I ett mer jämlikt samhälle kan fler drömmar förverkligas. Och för dem som försöker avfärda detta som naivt vill säga att – ja, naturligtvis kommer det att ske tragiska saker även i ett mer jämlikt samhälle och individer kommer att kunna fara illa. Men då kan vi ändå kunna se oss i spegeln och säga att ”vi har ändå gjort vad vi har kunnat”. Så är det ju inte idag.

Jag har en dröm att förändringen börjar i Fittja idag. Sen går det vidare till resten av Sverige. Om även du vill så blir det så. Det är upp till oss att göra det tillsammans!

Erdal Kan – Ordförande Ung Vänster Botkyrka

Tillsammans mot våldet

På torsdag arrangerar Ung Vänster, SSU coh ABF en manifestation med anledning av dödsskjutningen i Fittja i helgen. Slut upp!

Samling mot våldet
Fittja torg
Torsdag 23 juni
16:00-18:00

Behoven ska vara utgångspunkten, inte vinstintresset

Idag beslutar kommunfullmäktige i Botkyrka om flerårsplan 2012-2015. Flerårsplanen stakar ut färdriktning för Botkyrka kommun kommande åren. Här nedan följer Mats Einarsssons inledningsanförande:

"Ordförande, fullmäktiges ledamöter,
Jag ska inleda med ett citat från en annan tid.

”Behoven av vård och omsorg kan bara mötas genom en organisation som tar sin utgångspunkt i just behoven, inte i lönsamheten, en organisation som kontrolleras av medborgarna, inte av vinstintresset (…) dvs. bara genom en stark samhällelig sektor. Därför att den ger människorna möjlighet att påverka enbart i kraft av att de är medborgare. Oberoende av vilka ekonomiska resurser de besitter.”

När Sveriges statsminister sa det här för 26 år sedan var det en uppfattning i mittfåran i svensk politik, en position med ett brett stöd, även bland borgerliga väljare. Men det var en uppfattning som både skulle attackeras öppet och undergrävas i det tysta under de kommande decennierna.

På ledarsidor och i tyckarspalter har försvaret av den demokratiska, gemensamma sektorn hånats som en både extrem och hopplöst omodern åsikt, bara aningen mindre löjlig än att längta tillbaka till Hylands hörna och svartvit TV. Borgerliga partier, med grundsynen att den offentliga sektorn är ofantlig och till stora delar bör privatiseras och avregleras, har vunnit flera val, senast 2010.

Men det intressanta är att Palmes uppfattning fortfarande delas av en stor majoritet, vilket vi bland annat kunde se i SKL:s opinionsundersökning våren 2010. Enkelt uttryckt: de allra flesta, även borgerliga väljare, vill ha en stor, offentlig välfärdssektor, som betalas med skatter, en sektor där människors behov är utgångspunkten, inte aktieägares förväntningar på avkastning. Och man betalar hellre högre skatter än försämrar vården, skolan eller omsorgen. 70 procent anser att det är fel att ta ut privata vinster ur den skattefinansierade vården.

I förslaget till flerårsplan skriver vi under politikområdet Medborgarnas Botkyrka:

”Kommunen är medborgarnas verktyg för att ta ett gemensamt ansvar för gemensamma angelägenheter i lokalsamhället. Engagerade, informerade och aktiva kommuninvånare, med lika rättigheter och möjligheter att bidra till samhällsbygget, är en förutsättning för en långsiktigt hållbar utveckling.”

Och under målområdet Välfärd med kvalitet för alla står:

”Genom kommunen organiserar och betalar Botkyrkaborna en stor del av den gemensamma välfärden. Utbildning, fritidsverksamhet och kultur, vård, omsorg och social trygghet osv. är nödvändiga delar av den samhällsservice som ett modernt samhälle kräver och medborgarna förväntar sig. Verksamheten ska organiseras så att vi når högsta möjliga kvalitet för alla och så att fördelningen styrs solidariskt av behoven.”

Här någonstans går en av de viktigaste skiljelinjerna i politiken. Det är om denna solidariska och demokratiska grundsyn, som en stor del av den politiska debatten handlar, även här i Hallunda Folkets hus i dag.

Det förslag till flerårsplan som vi, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, nu lägger fram är vårt bidrag till ett rimligare och rättvisare samhälle. Den svarar inte mot alla de behov som finns. Den lämnar mycket ogjort även efter 2015. Men det är en plan som gör det möjligt att bygga framtidens Botkyrka, en inspirerande plats full av möjligheter där vi genom kontraster, kreativitet och nyfikenhet skapar de bästa förutsättningarna för en hållbar framtid. (kursiv text är del av Botkyrka kommuns nya vision)

Ordförande, jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag till Flerårsplan för åren 2012 till 2015."

Mats Einarsson
Kommunlråd
Gruppledare (v) Botkyrka

Hur ska det betalas?

Inflyttningen till vårt län och Botkyrka kommun är stor. Det är glädjande men betyder också att behoven inom sjukvården, skolan och av samhällsservice ökar. Det kostar, ja det måste få kosta! Vi blir också allt äldre och hinner drabbas av fler sjukdomar och behöver dyra läkemedel för att bli friska. Dessutom måste stora utbyggnader och upprustningar göras i kollektivtrafiken så att vi slipper trängas på väg till jobbet. Och också de som kör bil måste övertygas om att kollektivtrafiken är det enda klimatvänliga alternativet.

Men hur ska pengarna räcka till? Det moderatledda styret i landstinget anser inte att skatten ska användas för att förbättra vår välfärd. I stället höjer de SL-taxorna och patientavgifterna. De som tjänar minst får det ännu kämpigare.

Vi i Vänsterpartiet föreslår att landstinget höjer skatten med 25 öre vilket motsvarar 55 kr vid en månadslön på 22 000 kr. På så sätt kan vi behålla SL-kortet på 690 kr och det blir inte dyrare att uppsöka vård. Det är ett solidariskt sätt att sköta finanserna.

Naturligtvis skulle inte vår välfärd och samhällsservice ha befunnit sig i denna ekonomiskt svåra situation utan alla skattesänkningar som regeringen gjort - pengar har tagits från sjuka, kollektivtrafik och lärare till mer aktiespekulation hos de redan rika. Dessutom har alla privatiseringar och utförsäljningar av vår gemensamma vård inneburit att riskkapitalbolag flyttar över miljardbelopp av våra skattepengar till skatteparadis.

Med högerpolitik kostar SL-kortet 790 kr från 1 september, patientavgifterna höjs och välfärden fortsätter att säljas ut på löpande band. Har du råd med det?

Petteri Louhema (v), landstingsfullmäktige

Botkyrkas rödgröna flerårsplan satsar på skolan

Den 16 juni diskuterar och beslutar kommunfullmäktige om flerårsplanen för 2012–2015. Det är den första flerårsplanen den här mandatperioden och förslaget ser lite annorlunda ut jämfört med föregående års planer. Den rödgröna majoriteten har politiserat planen genom att tydligare koppla kommunens mål till den rödgröna majoritetens politiska ambtioner: minskade klassklyftor, jämställdhet, välfärd för alla, fördelning efter behov, offensiv klimatpolitik, kulturen som utvecklingskraft osv.

Nu finns även ett färdigt förslag till ekonomiska ramar. Även om inte alla önskemål från nämnderna får plats så gör vi ändå en rätt kraftfull satsning på ett antal områden. Det viktigaste är att vi under perioden lägger 160 miljoner kr på att förstärka lärartätheten och öka kompetensen i förskola och skola. Vi har kunnat konstatera att lärartätheten i Botkyrka ligger under genomsnitet och dessutom minskat. Visserligen har trots det elevernas resultat förbättrats, men det är uppenbart att vi behöver anställa fler och bättre utbildade lärare och förskollärare om alla Botkyrkas ungdomar ska få den start livet de behöver och har rätt att kräva.

Vi kommer också att förstärka underhållet av gator, parker m.m., något som varit eftersatt under många år. Satsningen på jobb, praktik eller utbildning för alla ungdomar får också en förstärkt budget. Till det kommer en lång rad mindre förstärkningar på många områden.
Botkyrka har, i likhet med många andra kommuner, en ganska bra ekonomi på papperet just nu. Det vill säga, vi gjorde ett stort överskott, mycket större än planerat, 2010. Även 2011 ser ut att bli ett år med stort överskott. Men är det bra? Är inte tanken att vi ska använda skattepengarna till välfärden?

Jo, stora överskott har inget egenvärde. Men de överskott som vi ser just nu är tillfälliga. Mot slutet av planperioden ser det betydligt kärvare ut. Och det beror i stort sett helt och hållet på att regeringen håller igen på statsbidragen. Kostnaderna ökar snabbare än intäkterna (eller annorlunda uttryckt: regeringen tillåter inte att den höga tillväxten kommer kommunerna till del, utan använder den till skattesänkningar istället). Det betyder att om vi växlar över de tillfälliga överskotten i dag i permanent ökade utgifter så hamnar vi på minus om några år. Dessutom finns det en stor risk att den planerade förändringen av inkomst- och kostnadsutjämningen mellan kommunerna kommer att ta ifrån Botkyrka ytterligare 20–30 miljoner.

Men överskotten 2010 och 2010 läggs naturligtvis inte på hög utan kommer indirekt välfärden till del. Genom att vi inte bheöver låna lika mycket, utan kan investera med egna pengar, så minskar räntekostnaderna och det blir ett större utrymme för verksamhet. Dessutom har kommunen avsatt 50 miljoner kr i en kompetensutvecklingsfond för personalen. Den definitiva budgeten för nästa år beslutas i höst, och då kan det finnas möjlighet för ytterligare förändringar.

MATS EINARSSON
gruppledare för Vänsterpartiet i Botkyrka