 |
| Fredrik Andersson |
På slutet har dock en annan typ av protester fått mycket uppmärksamhet. Framförallt har det rört sig om oroligheter i Stockholms västra förorter, men även på ett par platser i Botkyrka har det förekommit skadegörelse. En debatt blossar upp – alla fördömer våldet som metod, många drar också den fullt rimliga slutsatsen att det är dags att lyssna på orten innan den här typen av händelser sker.
Ett guldläge för att göra just detta uppstår redan under juni månad i Botkyrka kommunfullmäktige. ”Alby är inte till salu” har av allt att döma lyckats samla in de namn som krävs för att enligt kommunallagen ha rätt att kräva en folkomröstning om privatiseringen av lägenheter. Det enda som krävs är att inte två tredjedelar av fullmäktige aktivt röstar emot ett sådant initiativ. Men varför skulle någon vilja göra det? Kan man i ena stunden uppmana förorten till engagemang för sitt område, för att i andra aktivt motarbeta de som faktiskt engagerar sig? Dessutom med en stor majoritet av de boende i ryggen.
En sak till. När kommunfullmäktige för några månader sen fick ta ställning till en folkomröstning om kommundelning, som kommit till på initiativ av Tullingepartiet, var det inget parti som aktivt röstade emot förslaget. Så varför rösta emot nu? Skulle Tullingebornas röst väga tyngre än de boende i Alby?
Ändå är det några partier som aviserat att de tänker rösta nej i Alby-omröstningen. Socialdemokraterna tillhör dessa. Även Folkpartiet är inne på samma linje.
För Vänsterpartiet är det självklart att lyssna till alla de som skrivit under insamlingen. Vi kommer att rösta ja, allt annat vore att kasta en symbolisk sten på de boende i Alby. Av nej-sägarna kräver vi en förklaring. Varför motarbeta orten?
Fredrik Andersson,
Boende i Storvreten och ledamot av Vänsterpartiet Botkyrkas styrelse
No comments:
Post a Comment